En eftermiddag såg jag meddelandet ”missat samtal” från ett okänt nummer på min mobiltelefon. Vanligtvis bryr jag mig helt enkelt inte om sådana meddelanden – men denna gång av någon okänd anledning sa jag mig: ”Och om det är något viktigt? Jag ringer tillbaka …”. Sen kom den totala överraskningen. Jag hör: ”Hallå, vad bra att du ringer. Du har vunnit en tvåveckors språkresa till San Francisco!”. ”Va, är det ett skämt? Vilken tävling pratar ni om?” Och sen klarnade det: en reklam på Facebook som lockade med chansen att vinna en resa till valfri destination. Så när jag fyllde i mina uppgifter hade jag inte stora förhoppningar om att vinna (för den här typen av tävlingar vinner man aldrig själv, inte sant?).
Efter ett tag fattade jag att jag verkligen hade vunnit denna resa. Men det var först när jag satt foten på amerikansk mark som jag begrep att jag skulle få möjlighet ”som genom ett under” att vistas en tid i min favoritstad. Jag kom fram till min värdfamilj klockan halv elva på kvällen efter den långa resan och stupade i säng för att så snabbt som möjligt anpassa mig till tidsskillnaden.
Ingen andningspaus – nästa morgon begav jag mig till San Franciscos centrum för att hitta språkskolan St Giles International.
Första dagen i skolan bestod av en mängd information och ett test för att bestämma varje deltagares språknivå.
Jag lärde fort känna några deltagare med vilka jag sedan tillbringade eftermiddagen. Det ska erkännas, i huvudsak tyskar … Det är fantastiskt hur modersmålet skapar länkar! Jag kunde konstatera att med mina två veckors studier, hörde jag till kategorin ”korttidssemesterstuderande”. Majoriteten av studenterna tillbringade dubbelt så lång tid på språkskolan, många till och med några månader. Nästa dag startade lektionerna – till att börja med i en snarast exklusiv grupp bestående av två studenter! Men följande vecka anslöt andra deltagare till gruppen. Jag fick chansen att briljera under en liten rolig tävling genom att utjämna poängen för det ”tyska laget”. Frågan för mitt lag, där majoriteten var schweizare, var: ”Vem kommer att vinna? De tysktalande eller de fransktalande?” Resten av veckan var lika rolig som början, med många diskussioner och intressanta teman.
Lika fantastisk som jag tyckte tiden var på skolan – lika passionerande var det att upptäcka denna magnifika stad. Från shopping till sightseeing, här kan man få allt – och tack vare St Giles centrala läge, når man snabbt och lätt överallt. En liten färjetur till grannstaden Sausalito eller till ön Alcatraz, känd för sitt fängelse (på den enda regniga dagen – det hade inte kunna passa bättre!), utforska kvarteren i Haight-Ashbury tillsammans med en verklig hippie, eller upptäcka ett litet hörn av paradiset på Land’s End med en sväng till Baker Beach och en andlös vy över Golden Gate Bridge … det är bara några av mina personliga favoriter. Och sedan får man inte glömma de kulinariska läckerheterna! Mitt initierade råd: Farmer’s Market nära Ferry Building, speciellt på lördagarna!
Och vet ni vad som blev kronan på verket under min språkresa till the City of the Bay? Min fantastiska och hjärtliga värdmamma! Med henne och de andra studenterna som bodde hos henne kunde jag diskutera obesvärat på kvällarna, efter middagen – och ta till mig av hennes livserfarenheter som hon glatt berättade om. Jag håller med om att detta är det bästa sättet att lära känna andra kulturer och självklart kom jag hem med adresser till japanska, spanska och schweiziska studenter.
Tusen tack ESL för möjligheten att få uppleva allt detta, att få ha lärt känna fantastiska människor, inte bara under resan men också under reseförberedelserna hos ESL.
What do you think?