”Jag hade aldrig trott att jag skulle återvända till skolan vid 50 års ålder, men i augusti, med ESL, for jag till Australien tre veckor med min dotter och min systerdotter … ” Denna kommentar på Facebook som Monica, 50, gjorde från den italienska delen av Schweiz, uttrycker all hennes entusiasm och förvåning, när hon insåg att det inte finns någon åldersgräns för att starta ett nytt äventyr!
Monica, först av allt, berätta för oss hur du fick idén att göra en språkresa till Australien med din dotter och systerdotter. Vad fick dig, Lilia och Martina att välja detta fantastiska resmål?
Min dotter Lilia var den första som beslöt sig för att åka på en språkresa utomlands. Efter studenten sa hon till oss att hon ville ta ett sabbatsår för att lära sig ett främmande språk innan hon skulle börja på universitetet i den tysktalande delen av Schweiz. Min man och jag diskuterade det och beslöt att denna typ av erfarenhet skulle vara mycket bra för hennes utbildning. Min systerdotter Martina gillade också idén med en sådan resa och beslöt att dela erfarenheten med Lilia. Medan flickorna diskuterade om alternativa resmål, kurser och boenden, insåg jag att jag aldrig gjort något sådant i mitt liv. Och ju mer jag tänkte på det, ju mer kunde jag höra en liten röst i mitt huvud som sa: ”Varför inte?”
Jag pratade om det med min familj och det var roligt att märka hur alla stödde mig; de sa åt mig att ta chansen att åka med flickorna.
Vad gäller resmålet slets flickorna mellan Australien och Kanada, men till slut valde de Australien, framför allt beroende på klimatet.
Varför valde du en språkresa i stället för en vanlig semester i Australien?
Jag var inte så sugen på semestern i sig, utan snarare på idén att återvända till skolbänken med min dotter och systerdotter. Det handlade mer om att dela en erfarenhet med andra studenter, vilket innebar läxor, dagar på stranden och utekvällar … speciella ögonblick som gjorde mig mycket lycklig och hjälpte mig att förbättra min engelska. Och självklart, Australiens charm gjorde allting bättre.
Stämde ditt schema med Lilias och Martinas?
Inte alls. När vi anlände till Lexis, språkskolan i Perth, gjorde vi ett nivåtest i engelska för att placeras i rätt grupper. Lilia var avancerad (förberedelse för C”-examen), jag var B2 och Martina var elementär, så vi var alla i olika grupper och sågs bara under raster och på luncherna.
Berätta om din fritid: gjorde du någon speciell aktivitet eller utflykt i Perth eller i omgivningarna som du skulle vilja berätta om?
Australien är så stort att det finns obegränsat med saker att se … Eftersom jag bara hade tre veckor på mig, försökte jag att se de mest intressanta. Först av allt ville jag upptäcka den lokala faunan, så jag for till Caversham Wildlife Park, som är idealiskom du vill se och klappa typiska australienska djur som kängurur, koalor eller wombats. Parken är vacker och har massor av arter.
Jag gillade veckomarknaden i Fremantles hamn (det är en stad vid mynningen av Swan River, några kilometer söder om Perth). Här finns fler än 150 stånd, alla belägna i en häpnadsväckande viktoriansk byggnad. Du hittar allt du kan önska dig: mat, kläder, accessoarer, konst och hantverk, antikviteter, etc.
Den vackraste platsen jag har sett är Rottnest Island, som ligger 19 km från Australiens västkust, på samma latitud som Fremantle. Denna ö är mycket speciell för västra Australien. Det typiska djuret här kallas ”quokka” och lever endast här. Det ser ut som en liten känguru. Du kan också finna reptiler och groddjur, fåglar av alla de slag och en rik marin miljö, inkluderande tropiska fiskar, sjölejon och sjöstjärnor. Rottnest Island är ett naturreservat som skyddar olika säregna arter ur flora och fauna. Flickorna och jag besökte ön per cykel, snorklade vid de mest underbara stränder och hade en fantastisk dag.
Lilia och Martina stannade totalt fyra månader i Australien, så de upplevde mycket annat också.
Vad tyckte du om kursen och aktiviteterna som skolan anordnade?
Allt var mycket bra. Min lärare i engelska var snäll och uppmuntrade utbyte mellan människor från olika länder, med olika språkliga och kulturella bakgrunder. Atmosfären under lektionerna var alltid avspänd och glad. Takten var ganska intensiv, men vi hade också trevliga och lärorika diskussioner. Fritidsaktiviteterna var perfekta för att öva språket och förbättra färdigheterna.
Skulle du fått denna erfarenhet på egen hand?
Jag tror inte det. Min dotter pushade mig att dela denna upplevelse med henne och, nu när jag har gjort det, kan jag säga att det varit ett fantastiskt äventyr och väldigt speciellt för både min dotter och för mig.
Lilia och Martina, hur gick det under månaderna utan Monica? Ni stannade i Perth från augusti till december – vad tyckte nu om Australien?
Lilia – Det faktum att min mamma var med oss under de första veckorna i Australien kändes tryggt, men, som hon sa förut, den huvudsakliga anledningen till att hon kom med oss var hennes önskan att få en erfarenhet hon aldrig gjort tidigare. Vi spenderade tre intensiva veckor tillsammans och det kändes bra att lära oss tillsammans och att dela nöjet. När hon for tillbaka ändrades egentligen ingenting. Hennes närvaro hindrade oss inte på något sätt och hon gick till och med ut med oss på kvällen några gånger! Allt beror på hur man hanterar en sådan här erfarenhet.
Under månaderna i Perth hade vi tillfälle att resa mycket på västkusten och sedan, tack vare in flicka som arbetade på en resebyrå (partner till Lexis English), organiserade vi en resa under november, efter min Cambridgeexamen. Resan till östkusten var den bästa delen av min australienupplevelse. Vi träffade många människor från hela världen som var i Australien av olika anledningar och det var fint att dela vår resa med dem och att stötta varandra.
Australien har mycket att erbjuda och jag är tacksam för att mina föräldrar gav mig chansen att förbättra min engelska och resa genom detta underbara land.
Martina – Det var min första resa hemifrån och jag var litet rädd, både för den långa flygningen och för det okända. Utan min kusin Lilia hade jag aldrig åkt till Australien. När min moster Monica beslöt sig för att åka med oss kändes det tryggt. Jag var ledsen när hon åkte hem, men då hade vi kommit i ordning och kände oss beredda att möta upplevelserna på egen hand. Det var en otrolig resa och jag älskade varje liten del av den, från de underbara människorna till de vackra landskapen.
Frågan uppstår: efter en så lång kurs, hur är er engelska nu?
Lilia – När jag kom till Australien var redan min nivå i engelska ganska hög, min höga ambition tillsammans med medvetandet om hur lycklig jag var som kunde få en sådan här upplevelse i Australien, motiverade mig att nå C”-nivå på bara tre månader och att ta Cambridgeexamen C2 Proficiency.
Martina – Jag var på elementär nivå och jag lärde mig snabbt att kommunicera med mina skolkamrater och med familjen. Undervisningsmetoden på Lexis fick mig att uppnå en god förståelse av grunderna i engelska. Nu måste jag bara se till att fortsätta att förbättra mig!
En fråga till er alla tre: vilka delar av denna erfarenhet har imponerat mest på er?
Monica – Vad jag tyckte bäst om var det faktum att jag fick dela en speciell erfarenhet med min dotter, min systerdotter och med många andra unga människor. Jag fick chansen att lära mig nya saker och att återuppväcka min entusiasm, och det påminde mig om att det aldrig är försent att lära sig.
Lilia – Som jag sa tidigare, var resan till östkusten mycket speciell. Utan Martina hade det dock inte varit detsamma. Jag hade inte njutit av dessa månader på samma sätt. Och låt mig tillägga att jag också verkligen gillade veckorna med mamma! Det var fint att se hur lycklig hon var över att komma tillbaka till skolbänken och att dela några härliga stunder med oss.
Martina – Jag håller med Lilia: resan på östkusten var verkligen speciell och utan henne hade jag inte kunnat göra den. Jag kommer alltid att uppskatta de fantastiska minnena av denna upplevelse med Lilia och med min moster; att dela dessa speciella dagar förde oss ännu närmare varandra! Vad jag blev mest imponerad av? Det faktum att jag kunde komma över min rädsla och resa, att jag lärde mig så mycket och att jag upplevde något mycket unikt och viktigt.
Och slutligen, skulle ni rekommendera denna ”alternativa erfarenhet” till våra framtida studenter?
Monica – Jag önskar att alla mammor skulle kunna få dela en liknande upplevelse med sina barn. Jag kommer alltid att vårda dessa vackra minnen av veckorna i Australien.
Lilia – Självklart! Utöver att växa som person, hjälper denna typ av upplevelse – delad i mitt fall med min kusin, som är som en syster för mig, och med min mamma – att stärka banden och att skapa unika och långvariga minnen.
Martina – Jag håller med!
What do you think?