Att vara volontärarbetare på ett vilddjursreservat i Sydafrika

I alla djurs namn!

Carole, chef på ESL för vår bokningsservice och baserad på vårt huvudkontor i Montreux, har nyligen gjort en erfarenhet som hon funnit enormt berikande: hon har deltagit i ESL:s volontärarbetesprogram i reservatet Shamwari, nära Jeffrey’s Bay. Hon delar här med sig av sina minnen från tre veckor som satt ordentliga spår i hennes liv.

Om vi börjar från början: kan du beskriva reservatet för oss?
Shamwarireservatet ligger på mindre än två timmars resa från Jeffrey’s Bay. Det är enormt och sträcker sig över 25 000 hektar! Det är ett privat reservat, grundat för mer än 20 år sedan, som utmärker sig för kvaliteten på sin verksamhet.

Det har en betydelsefull roll för den lokala befolkningen genom att öka medvetandet hos dem om att bevara vilddjurslivet och om de fruktansvärda konsekvenserna av tjuvjakt. Mellan 250 och 280 anställda jobbar på detta reservat och deras engagemang är exemplariskt. De arbetar även för lokalbefolkningens bästa, men det ska jag berätta om senare.

Vilka djur finns i reservatet?

Från de största, elefanten, till de minsta, sköldpaddor och insekter … via noshörningar, lejon, antiloper, giraffer, zebror … En värld i perfekt, naturlig balans, övervakad av de ansvariga för reservatet och underhållen i perfekt skick av en mängd volontärarbetare av vilka några stannar i flera månader.

 

Varför valde du att delta i detta volontärprogram?

Jag älskar djur och jag ville göra någonting nyttigt under min semester. Jag är verkligen jättenöjd med mitt val! Jag kom in i en grupp av mycket motiverade och solidariska volontärarbetare, reservatet var helt enkelt magnifikt och programmet toppen!

Hur såg dagarna ut i reservatet?

På morgonen utför vi vanligtvis ”manuellt” arbete: vi reparerar hål som gjorts på stigarna av noshörningarna – ett första lager av stora stenar täcks med väldiga elefantavföringar! Med machetes högg vi av växter som kaktusar och barrväxter som hindrar utvecklingen av floran. Men det mest spektakulära var övervakningen av bränder som anlagts av vakterna för att skaffa betesmark ur vildmarken … man fick lov att vara mycket försiktig så att inte glöd och gnistor spred sig förbi den anlagda eldens gränser. Alla dessa arbetsuppgifter gav mig känslan av att göra något verkligt meningsfullt med egna händer.

På eftermiddagarna ägnade vi oss huvudsakligen åt att observera och att räkna djuren. Vi for iväg i en jeep tillsammans med en vakt för att spåra elefanter, noshörningar eller andra djur. Vakten förklarade för oss deras levnadssätt och vi fick analysera deras förflyttningar, deras föda liksom deras uppförande i grupp och ensamma. Vi skrev sedan ner uppgifterna i en rapport. Vi var verkligen engagerade i livet i reservatet! Jag kände mig aldrig utsatt för fara, närvaron av en erfaren vakt och det faktum att djuren är vana att se fordon passera gjorde att jag kände mig helt lugn.

Hur upplevde du de ansvarigas utformning av programmet på plats?

Perfekt! De ansvariga och vakterna stod alltid till vår disposition för att svara på våra frågor eller för att leda oss under utflykterna med bilarna. Dessutom har deras förklaringar och erfarenhet av verkligheten på plats gett oss en fördjupad förståelse för de utmaningar som är knutna till att bevara de vilda djuren i Afrika. Vakterna kunde förklara för oss – och vi har kunnat konstatera med egna ögon – vikten av att till varje pris bevara länken mellan människan, djuren och naturen. Det är en fantastisk erfarenhet som vi till stor del har att tacka den professionella utformningen av vårt volontärprogram för.

Fanns det andra aktiviteter som inte var direkt knutna till djuren?

Varje fredag for volontärerna, tillsammans med de ansvariga för reservatet, till den by som ligger närmast reservatet, Paterson, för att delta i samhällsprojekt. I byskolan gjorde vi presentationer av ämnen som är speciellt känsliga i Sydafrika: faran med droger och alkohol, samt tonårshavandeskap.

Volontärer och ansvariga vid reservatet satsar på de ungas utbildning och får dem att förstå vikten av att bevara den lokala faunan och floran: deras framtida arbetsliv är beroende av detta!

En fredag for vi till ett barnhem som tar emot ett femtiotal barn mellan två och fem år. Vi tog med oss karameller och lekte en stund med barnen. Vi målade också lekredskap av trä som byggts av andra volontärer några veckor tidigare. Här kände vi också att vårt jobb gjorde nytta. En oförglömlig upplevelse.

Var bodde du?

Vi bodde i reservatet. Förläggningen för volontärerna består av en ganska enkel byggnad med tvåbäddsrum och privat badrum och ett allrum där vi åt våra måltider och tillbringade kvällarna med att diskutera, spela kort eller bordtennis. Eftersom vi var i reservatet (även om vi var skyddade av stängsel) var det gott om plats och vi avslutade ofta dagen med n fotbollsmatch eller en volleybollmatch, för att sedan hoppa i den lilla poolen som volontärerna har tillgång till.

Hur skulle du vilja sammanfatta dina erfarenheter av volontärarbetet i Sydafrika?

Jag tycker att hela programmet var absolut fantastiskt. Jag är speciellt nöjd med att kunna erbjuda denna typ av program genom ESL, för det passar perfekt att kombinera med en språkresa.

Volontärerna kom från olika bakgrunder, var mellan 18 och 70 år och alla var fyllda av samma vilja att uträtta något nyttigt under sin semester. Jag uppskattade mycket kontakten med alla dessa människor, arbetet i grupp och den priviligierade närheten till den afrikanska savannen.

Ärligt talat vet jag inte hur jag skulle ha kunnat tillbringa en mer berikande semester! Jag rekommenderar denna erfarenhet till alla de som intresserar sig för bevarandet av de vilda djuren och naturen. Jag hr bara en längtan, och det är att återvända dit!

Bra att veta:

• Den engelska stiftelsen ”Born Free” tillsammans med ”Big Cat Rescue” tar emot djur som fötts upp i fångenskap och förbereder dem för ett liv i frihet i enorma reservat. Både ligger inne i reservatet Shamwari. Se också
• I Shamwari tillbingar 9 lejon och 3 leoparder som räddats från cirkusar och privata ägare sin ålders höst i en stor park som ställts i ordning för dem. Tyvärr kan de inte placeeras ut i sin naturliga miljö eftersom de är alltför vana vid människor.
• Under de senaste 20 åren har lejonstammen i Afrika decimerats med 60 %. Dessa djur befinner sig i en « kritisk farozon ». Dödandet nyligen av lejonet Cecil har mött reaktioner över hela världen.

Hundratals noshörningar (1215 under 2014 och nästan lika många under 2015) slås ihjäl varje år av tjuvjägare som bara har en sak för ögonen: att sälja djurens horn så dyrt de kan. En noshörningshona har vårdats under mer än 8 månader på vårdcentralen i Shamwarireservatet. Hon hade skadats svårt av tjuvjägare på våren 2015 och försöker överleva med ett enormt hål i huvudet.

Den 24:e februari 2016 transporterades ”Hope” till ett veterinärsjukhus i Pretoria för att genomgå en aldrig tidigare testad operation. Om den fungerar kan detta enorma sår läkas. Föreningen ”Saving the Survivors” finansierar denna vårdprocess och lägger regelbundet upp nyheter på Facebook. Jag känner mig personligen mycket berörd av denna historia eftersom jag hade möjlighet att hjälpa till med skötseln av ”Hope” när hon fortfarande var i reservatet och jag kunde röra henne när hon var nersövd.